Juhlavuosi 2011 meni

Rautalampi juhli viime vuonna 450-vuotista historiaansa. Kunnan www-sivulla on nyt julkaistu kuvakooste pääjuhlaviikonlopusta 10.-12.6.2011. Juhlavuoden postimerkissä oli Z. Topeliuksen kirjan kuvituksena olleen kuvan väritetty versio (Topelius, Z. 1843. Finland. Framstäldt i teckningar. Helsingfors: A. W. Gröndahl & A. C. Öhman).

Topeliuksen kirja on luettavissa Doria-palvelun kautta. Rautalampi mainitaan moneen kertaan ja sen ympäristöä kuvataan tarkasti. Myös Paavo Korhonen eli Vihta-Paavo on esillä. Liitän tähän Topeliuksen kirjasta kaksi lainausta (vanhaa ruotsia, tekstintunnistuksen ongelmien takia saattaa olla kirjoitusvirheitä).

“Bland nyare folkskalder i Savolaks är Paavo Korhonen i Rautalampien af de mest bekanta. Hans sångaregåfva var outtömligen rik, hans poesi ihög grad målande och sinnrik. Lönnrot utgaf 1848 ett urval afhans skaldestycken,  hvilka förtjena en allmännare uppmärksamhet. 1840 i November begaf sig den gamle mannen ensam pä enbåtfärd att söka råd för sjuklighet och fanns en tid derefter död i sin båt.” (s.202)

“Rautalatnpi skildes 1561 frän Sysmä och omfattade ända till 1628 äfven Wiitasaari och Saarijärvi. Det är ett efter de många sjöarna på längden utsträckt vidlyftigt land mot gränsen af Savolaks. Sjökommunikationengör det ock förklarligt,huru, oaktadt de eljest stora afständen, dess ena till Savolaks hörandekapell Suonenjoki kan ligga blott några verst frän moderkyrkan. En obetydlig sjö, pom synes längst till venster på planchen, har gifvit soknen sitt namn. Den utfaller i det föga större Äijävesi, vid hvilket prestgården och Lassila (Westzynthius) synas till vensfer, Sahala (Gyldén) längst i fonden. Härifrån både ät norr och söder i tiolal mil har man oändliga kedjor af långsmala sjöar, förbundna med hvarandra genom strömmar. De äro icke allenast, sä att säga, socknens lifselement, utan förtjena äfven ihög grad geologens uppmärksamhet. De hafva nemligen alla riktning från nordvest till sydost efter landtäsarnas sträckning. Der något utskott af landlhöjdenvarit i sydost mot en sjö, har denna vid sin öfra eller mellersta del medelst en kort fors brutit sig igenom till nästa längddal, som har fullkomligt samma riktning, så att på få ställen i Finland är åsarnas sträckning från nordvest så prononcerad som här *). Ehuru Tavastlänningen sjelf medger, att Karelaren och Nordösterbottningenöfverträffarhonom i skicklighet att styra i forsar, ses Rautalampibon likväl frän sin kyrka öfver dessa 6 sjöar och lika många strömmar färdas till Pielavesi:från Kittilansalmi vid Sahala till Lonkari, Tyyrinvirta till Koskelovesi, Saunavirta till Miekkanvesi, hvilken emottager Nokisenkoski,belägen söder om en flera mil läng landtunga, Saikari. Alla dessa kunna någorlunda väl öfverskädas från Tyyrinmäki vid Kuopiovägen. Från öster inströmmar sedan genom Waajasalmi det 5 mil länga lisvesi, hvilket genom Äöskoski kommer frän den icke mindre Nilakka och denna genom Säviänvirta från Pielavesi. Parallelt med dessa inkomma litet vestligare Niinivesi, Wekarus och Sonkari, hvilka förvandla nordliga Rautalampi till en otalig mängd vikar och uddar, vid hvilka Paavo Korhonen diktat. Söder om kyrkan edsliömmarTallinvirta till Hankavesi och genom Konnehkoski till den storaKonnehvesi, som mot norr skickar en 33/, mil läng arm, ropande på hela sin utsträckning ibredd med ett smalt land, hvaröfver Wiitasaari bönder, som fara till Petersburg, på kaflar draga båtarna ifrån Keitele sjö öfver landsvägen. Vid södra delen af samma arm måste tvenne broar öfver sunden Tivosensalmi och Säkinsalmi samt fårjan öfver Kivisalmi efter hyarandra göra kommunikationen pä landsväg möjlig. Häraf kan man i rågon män första, huru öfverste Fahlauder med siv lilla fribytareskara i Juni 1808 vid Kivisalmi hade tusende äfventyr, innau hav kunde förena sig rand Sandels i Karttula.. För att från soknens södra del, Hankasalm i kapell, komma till moderkyrkan, måste man ofvanom Kynsivesi ro uppför strida forsar: Haunulankoski, Keskinen,Ylinen, Kellankoski, Taikinaincn, Kari och Siikakoski, för att sedan på den 2½ mil breda Konnehvesi komma vidare fram. Strömfarten uppåt sker sålunda, att passagerare och gods utlastas vid de stridaste ställen och en erfarenströmkarl qvarstadnar i båten, för att med en stake (sauvoin) hindra den att af forsen slungas mot strandstenarna, medan en annan frän en vid försläfvenfästad lina (juotti) drager båten. Till underlättande af denna bätfart äro på sednare (ider stenbeläggningar gjorda vid stränderna och de värsta stenar iforsarna bortskaffade. Nedför forsen ser man deremot en erfaren styrman djerfl sätta af med pilens snabbhet och blott i de stridaste forsar lätta lasten. Gärdforihandlande (raasselit) begagna de nu nämnda farleder för att komma till Petersburg. Först måste man komma till lisvesi, i hvars södra ända flera länga sjöar i Suonenjoki efter hvarandra infalla från den här mycket smala landtäs, som skiljer Päjänes och Saimas vatten; här dragas båtarna öfver, hvarefter strömmarna och sjöarna följas genom Jorois (ill Puhois. Man berättar, att någon gjort en sädan resa härifrän ät andra sidan till Tammerfors marknad. Rautalampihar ymnig, stor och fet fisk. Både sik och braxen af lispunds vigt sägas blifvit fångade.” (ss. 222-223)

*) Öfveriospektoren för Landtmäteriet C. W. Gyldéns benägna uppgift.